Rätt plats

Efter att vi gått fel och jag skrivit på messenger med min älskade och kloka far fick jag hans svar: ”Bra att det går er väg när ni gått fel. Bättre än om ni går rätt och det går fel”.
Så bara att inse att hur jag än vrider och vänder på det så är jag antagligen på den rätta platsen eftersom jag är där.

Min tid är NU

Min önskan och troligen även mitt behov att få vara introvert känns stort. Det känns äntligen som jag börjar landa lite efter dessa 11 dagar. Som att lugnet att tillåta mig att bara få vara börjar infinna sig. Att idag få gå tyst sida vid sida med Alexander kändes som en lättnad. Att ibland hålla honom i handen och ibland bara gå helt för mig själv. Att ge mig tid och åter tid att låta oredan i mitt inre få börja reda upp sig självt. Allt har sin tid, och trots ett stort motstånd så börjar jag att förstå att det finns en innebörd i påståendet: Min tid är alltid NU.

Släpp taget Karna

Att släppa taget och tillåta mig att gå ner i varv och tempo är mycket mera utmanande än väntat. Kroppen blir rastlös fast den är dödstrött. Humöret blir stingsligt och jag finner mig tyvärr ganska ofta vass i tonen mot Alexander. Jag blir mera introvert än jag är van vid i mötet med de andra pilgrimerna. Jag försöker säga till mig själv att det är okej. Att jag ska acceptera nuet precis som det är. Det är okej. Karna, släpp taget, bara släpp.