Min resa i det inre:
7 dagar iväg från Sverige och mitt första försök att skriva en blogg. Jag vet nog inte riktigt än vad det är jag önskar förmedla genom att skriva, men jag tänker att det får tiden utvisa. Jag anar att du som läsare kommer lära känna mig mera under tiden som jag lär känna mig själv mer ingående. Processen jag genomgått denna sommaren med att stänga ner min klinik, säga upp lägenhet och att helt enkelt göra mig av med alla de fasta punkter jag haft senaste 8 åren av mitt liv, har varit betydligt mera utmanande än jag förväntat mig. Jag reste en del som ung, några år direkt efter gymnasiet, och det är denna bilden jag har kvar i huvudet. Såklart är den missvisande då jag idag befinner mig på en helt annan plats i livet. Och att hela världen befinner sig på en annan plats idag med Covid-19.
Det hela startade egentligen tidigare i sommar med att jag nådde en punkt där det kändes som det var nog. Jag kände mig väldigt förvirrad, vilsen och kanske även lite uttråkad. Vid just den tidpunkten så visste jag nog egentligen inte vad det var som var nog, bara att jag inte ville gå tillbaka till jobbet och att jag längtade innerligt efter ombyte och nya upplevelser. Det var någonting som skavde rejält i mig. Att något skaver är ett uttryck som ofta passar in för mig. Det är alltså någonting i någon del av mitt liv som kommer att behöva adresseras, granskas och med största sannolikhet förändras. Jag var trött, så oändligt trött. Och jag visste inte om det. Det chockade mig att jag inte hade vetat om hur trött jag var. Jag trodde jag var sjuk mitt i Covid-19, jag fick sjukskriva mig från jobbet, men kanske var jag bara trött. Efter detta har det följt en rad med processer där jag fått ta nya val, omvärdera och granska många delar av det livet jag har valt att leva. Just nu känns det som jag befinner mig i någon variant av ingenmansland. Jag har pausat min klinik, mitt egna företag som jag drivit de senaste 8 åren. Alla möten med mina patienter och klienter. Hur jag har älskat det arbetet och hur jag fortsatt älskar alla de möten med fantastiska människor som det gav mig ända in till jag satte paus. Att ta en paus från någonting som har betytt och fortsatt betyder mycket var för mig en smärtsam process. Men det som sa stopp inom mig var så starkt och det uppmanade mig att prova någonting annat för en tid. Jag förstod inte riktigt vad det var som gjorde att jag bara kände mig klar för stunden, men klar var jag. Mycket ledsamhet och en känsla av att vara vilse samtidigt som jag kände och känner mig pirrig och förväntansfull för det som jag idag inte känner till än. Att stänga en dörr kommer att öppna en annan.
Jag sitter just nu i Spanien och har vandrat de första 6 delsträckorna av de 80 mil som pilgrimsvandringen, från Saint Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien, består av. Hela mitt inre skriker efter frid, lugn och stillhet. Detta val att vandra är troligen ett av väldigt många tänkbara sätt att försöka nå någon variant av ny insikt om mig själv och mitt liv.
Santiago de Compostela
Tid, tid är en mycket diffus uppfinning. Jag får inte riktigt grepp om den. Det jag vet är att vi har en värld som är baserad på tid. Tider att passa och saker som ska hinna passas in i tiden. Den ständiga utmaningen att det är för mycket som ska få plats på för lite tid. Jag får upp historien jag fick berättat för mig då jag var liten ”Vad är det som går och går men aldrig kommer fram”? I min värld känns det som om det varit jag de senaste åren. Att jag tror att det funnits någon typ av slutdestination. Men när jag tror att jag nått fram så har det bara varit för att inse att vägen fortsätter bakom nästa krök och nästa krön. Jag har en längre tid haft en enorm längtan efter att få bestämma fritt över min tid, disponera dagarna så som jag önskar. Att få vakna då jag vill vakna, äta då jag är hungrig och sova då jag är trött. Detta jag gör nu är mitt sätt att försöka ta kommando över min tid. Den tiden jag är tilldelad på denna jorden kan fördelas på så oändligt många sätt. Det finns inga rätt eller fel sätt, det finns bara olika sätt. Min inre önskan och längtan i att kunna söka svaren på de frågorna som om och om igen kommer upp i mitt inre. Otåligheten jag kände i att göra samma sak om och om igen, även om jag älskar många delar av det jag gjort och gör. Den längtan som stilla viskar i mitt öra: Karna, livet kanske kan vara nått annat än detta, vågar du ta reda på vad som mer kan finnas där ute? Och kanske kan livet vara annat? Kanske inte? Detta är just nu mitt försök i att göra nya val, stilla min nyfikenhet och råda bot på den delen som är rastlös inom mig. Och kanske kan dessa val komma att leda till nya resultat som gör att jag hittar nya sätt och en ny mening med det som är mitt liv. Om jag kommer att gilla det ena sättet mer än det andra kommer bara tiden kunna urskilja. Min största uppgift jag har tilldelat mig just nu är att låta saker vara som dom är. Att bara vara och låta livet vara som det är. Att inte forcera och pressa utan bara låta det som behöver komma till mig få komma. Att dag efter dag vandra på en uråldrig stig ger mig möjligheten att landa, vara här och nu och inse att det finns ingen mening med att stressa fram till nästa by. Det finns ingen som bryr sig om ifall mina kläder matchar eller inte. Ingen som står med klockan på armen och vill att jag ska jämföra mig. Att i sakta mak få vandra stigen fram, stanna och plocka mogna fikon från de vackra träden längst vägen och sno åt sig en och annan klase med vindruvor på de stora vinodlingarna vi går igenom.
Färska fikon direkt från trädet 
Fikonträd 
Jag låter ögonen vila på det vackra och varierande landskapet. Regnar det så tar jag på en regnponcho, är det sol så byter jag om till shorts. Jag vet att det jag söker finns här ute, lugnet, friden, enkelheten och stillheten. Jag vet att svaren på alla mina frågor redan finns här, djupt inne i mig, jag ska bara ta mig tiden att lyssna till dem. Och eftersom livet alltid gillar att spela oss spratt så har såklart alla härbärgen en utcheckningstid klockan 8.00-8.30, bara att gilla läget och anpassa mig efter tiden.
