Vi är båda på fötter. Magsjukan är övervunnen och milen vandras återigen. Är vi inte magsjuka så testas vi på annat sätt. Regnet öste ner en dag. Vi lämnade ytterligare ett kallt härbärge och klev ut i regnet. Vi hann inte gå många meter innan vi helt glömde att det regnade för en stund. Vi fick syn på en häftig kalkon. Vi stod länge och fascinerat granskade det röda hakpartiet med den konstiga förlängningen av det som verkar täcka näbben. Jag uppmuntrade Alexander att sticka in handen genom gallret för att ta en bild. Kanske tur att han var klok nog att ta bilden utifrån stängslet. Kalkonen burrade upp sig och kanske hade Alexanders hand legat risigt till.
Efter att vi slitigt oss från kalkonen fick vi återigen boa in oss under våra regnponchos. Dra huvan över kepsen för att hålla regnet ur ögonen och njuta av torrheten ovanför knäna. Ganska häftigt att gå flera timmar i regn och det enda som är blött är smalbenen och fötterna. Ja, ja, det sägs att efter regn kommer solsken. Vi vandrande in I León i regn och ut ur staden i solsken. Att tillägga är att León varit under lock down de sista 14 dagarna. Vi hade en sådan tur att, om man väljer att se det som så, att León öppnade samma dag som vi vandrade in i staden. Vi spanade in den otroligt vackra katedralen, vi hade turen att se den både i regn och i solsken. Spanien har nu fått nya direktiv som har satt utegångsförbud mellan klockan 22.00-06.00. För en pilgrim blir det ingen direkt skillnad då de flesta Alberguen stänger klockan 22.00. Men anar att det har en och annan konsekvens för alla restauranger, barer och spanjorernas sociala liv.
Vandringen ut från León bjöd på kaffe i solsken och sedan upptäcktsfärd. Vi har passerat ett antal övergivna underjordiska utrymmen med skorsten. Alla med en låst dörr. Det är en dörr in i en kulle och det enda som sedan sticker upp ur kullarna är en eller två skorstenar. Anar att det är någon variant att eldningsugn av stor storlek för tex tegel? Vet du vad det är så upplys oss;). Vi hittade till slut en av dem som saknade dörr men var blockerad av en taggig rosenbuske. Men skam den som ger sig. Vi kämpade oss genom busken för att sedan undersöka kullens innandöme. Det var lite läskigt att gå in i den ganska smala gången som ledde ner i kullens innandöme. Alexander, som den gentleman han är, sa såklart: Damerna först…
Sista dagen har bjudit på riktigt gott kaffe med kaka. Pallad frukt i form av fikon, vindruvor, äpplen och sedan ett fält med vackra paprikor. Naturen ger oss kraft då den sinar. Idag har vi åter börjat ana ett skifte i naturen. Vi har åter sett bergen vid horisonten och landskapet har böljat mera upp och ner med större variation i vegetationen.
