Börjar tappa räkningen på dagarna nu. Pilgrimerna blir allt färre på vägarna. Covidläget i landet förändrar en del kring boendena och restaurangerna. Allt fler Albergues har nu stängt, ofta finns det bara ett ställe öppet numera i de mindre byarna. Men dom som håller öppet är vid gott mod och hälsar oss hjärtligt välkomna och vinkar sedan av oss med ett glatt Buen Camino. De människorna vi möter hejar eller tutar. Så livet på landet verkar flyta på i sin gilla gång trots Spaniens restriktioner för Covid. Munskydd är ju ett krav fortsatt och Staden León vet vi fortsatt inte om vi kommer kunna gå igenom eller om vi måste ta en buss runt på grund av rådande lock down. Det återstår att se då vi når fram dit om några dagar. Har sina fördelar att inte vara en så snabb vandrare, antagligen hinner de öppna staden innan det är vår tur att passera. Vi börjar närma oss nästa större stad som är Burgos. Dagen vi skulle nå fram till Burgos vandrades längst bilvägarna på asfalt. Mycket tråkigt för psyket och även kroppen med det hårda, jämna underlaget. Själva ingången till staden ledde oss genom ett nästa 10 km långt industrilandskap med fabriker och parkeringar. Efter att ha vandrat i landsbygden i nästan 2 veckor är det lite chockerande fult att nå de mindre attraktiva människoskapade delarna av en stad. De sakerna jag anar att jag är blind för i min hemmamiljö blir nu väldigt tydlig. När vi väl kommer in i utkanten av staden var det förvirrande med märkningen av leden, men då vi tittade upp hittade vi ett tydligt tecken på ett av husen att ta sikte på. Efter vi passerat det tydliga huset förvirrade vi oss i rondell. Orken tröt, solen lyste och vi stannade istället på en ölpaus. Varför bli irriterad på dålig märkning när det finns öl? Vem har egentligen bråttom här i livet?
Vandring längst bilvägarna 
Starten på 10km industrilandskap 
Ge oss ett tydligt tecken 
SOL 
ÖL
Burgos var en stad vi nådde och sov i under en fredagskväll. De har en otroligt mäktig och vacker katedral. Vi cirkulerade runt och stack in näsorna och kikade runt, men det kostade pengar att gå in, så snåljåparna nöjde sig med fattigmanstitten. Kvällstid var full fart i staden. Restaurangerna var väldigt välbesöka och väldigt mycket folk i omlopp. Vi hittade en restaurang som serverade god pizza och lyxade till det nu när tillgången fanns. Natten på härbärget mitt i de centrala delarna av staden bjöd på både skrål och sång genom de troligen öppna fönsterna (annars sjöng de väldigt högt). Alberguerna stänger vid 22.00 på kvällarna, så något party är det inte tal om, ifall man inte önskar bli utelåst vill säga. Morgonen efter var kylig med en vacker soluppgång bakom katedralen. Men först frukost.
Burgos katedral 
Lyxa med pizza 
Frukost först 
Morgonstund
Vissa dagar sker vandringen i varandras sällskap, vissa dagar går vi endast sida vid sida i vårat eget sällskap och vissa dagar hittar vi några av de få andra pilgrimerna som finns på vandringen. Det är ganska spännande att vandra ikapp någon eller att någon kommer ikapp en bakifrån. Sedan pratas det en stund om det som kan vara allt mellan himmel och jord. När någon sen behöver stanna, äta, byta kläder eller att samtalen ebbar ut eller leder till introverta tankar så avviker man åter från varandra. Ett väldigt både dynamiskt och skönt sätt att delar av resan slå följe, utbyta erfarenhet eller få sällskap, för att sedan enkelt och utan krusiduller åter skiljas.
Nyfunnen vän 
På väg mot nattens albergue
