Resan i det yttre
Okej, vi är på resande fot sedan 7 dagar. Det startade med en låååång resdag. Start 03.00 och framme och i säng på ett härbärge kl 22.30. Två noviser inom vandring är nu alltså igång med varsin väska som vi skall bära i 80mil fram till Santiago de Compostela. Första natten tillbringades i Frankrike i den lilla staden Saint Jean Pied de Port på ett väldigt mysigt pilgrimshärbärge (Beilari).
Dag 1 när vi vaknade morgonen så varnade de för storm, regn och dimma över Pyrenéerna och rekommenderade oss en annan lägre belägen väg för att nå nästa by. Efter att ha packat och rivit runt i väskan och lyckats få allt på någotsånär plats så kände vi oss ganska nöjda och redo för den första etappen på vår kommande vandring. Nu skulle vi bara få på oss något som skyddade från regnet. Jag försökte använda min regnponcho från stadium köpt på rea för 30 kronor och Alexander sin poncho i sopsäcksmaterial för 19kr. Insikten kom snabbt att detta inte kommer fungera så väl.
Regnponcho 30kr 
Regnponcho 19kr
Kl är nu ca 9.30, vi är kanske i alla fall 1h sena i att ge oss av och vi ser ut som de glada amatörerna vi är. Men att förlita sig på turen är ibland bra, vi sa hejdå och klev ut på gatan. Vi hann gå 30 meter innan det stod en skyltdocka med en galet bra regnponcho på gatan. Jag tvärstannade, pekade på den och Alexander nickade. Efter ett besök i den butiken så har vi varsin magiskt bra regnponcho som varit värd varenda krona av de 600 kr de kostade. Läxa nr 1: Ha en bra regnponcho om du skall vandra Caminon under regnmånader. Vandringen startade genom små trånga gränder tills vi kom fram till korset där vi var tvungna att bestämma oss, över eller runt Pyrenéerna? Efter snabbt övervägande tänkte vi, hur illa kan det vara, och begav oss på stigen som skulle ta oss upp över Pyrenéerna. Och svar ja, precis så illa som det skulle kunna vara var det nog också. Förutom att det uppenbart var väldigt brant uppåt så regnade och blåste så vi nästan trillade av vägen. Regnet övergick mot hagel och Alexander annonserade att han höll på att frysa ihjäl med sin T-shirt han hade under den magiska regnponchon. Vi försökte hitta skydd mot blåsten, men vi är ju mitt uppe på ett berg, så vi stannade helt sonika mitt i blåsten och halade fram en fleecetröja någonstans under regnponchon, regnskyddet och packpåsarna. Efter detta bytte vi Alexanders kyla på överkroppen mot isbitar till händer hos mig. Vi stapplade oss vidare i motvinden tills vi kände att energin var på sitt lägsta. Igen började vi söka efter skydd för vinden och denna gång besvarades våra böner. Vi trängde ihop oss bakom en liten uppbyggd vindmur mitt på berget och tog fram våra lunchbaguetter vi köpt på härbärget. Vi har aldrig tidigare smakat en sån underbart god baguette. Det var en riktigt utmaning att ta oss över den lilla kullen där vi dessutom någonstans längst vägen obemärkt passerade den Spanska gränsen. Vi var helt slut när vi kom fram, hittade ett härbärge i ett gammalt kloster och stupade i säng.
Magisk regnponcho 
Det var iafall vacker utsikt 
Långt och långsamt uppför 
I skydd för vinden med en underbart god baguette
Dag 2 skulle vara en snällare vandring, vilket den iofs var, förutom då vi såklart gick fel. När det var ungefär 5km kvar kom vi till ett vägskäl där det stod en tyska och en franska och dividerade om vilken väg som var rätt. Vi var trötta och följde snällt efter den vägen de valde. Detta visade sig vara fel väg och vi hamnade på en smal och lerig stig som brant ledde oss nerför. Blev mera klättring än vandring. Som tur var kom vi fram till en by som låg bara 1,5km ovanför den by vi egentligen skulle till. Så tur i oturen. Läxa dag 2: Ta reda på sakerna själv och stanna upp och undersök alternativen. Kortfattat, anta inte att andra vet mera än du.
Lera i brant nedförsbacke 
Asfalt sista 1,5km då vi hamnade i fel by.
Dag 6 blev en vilodag. Vi har nu vandrat i 5 etapper på Camino de Frances. Vi har konstaterat att vi har alldeles för tunga väskor, Alexander har skor med för smal tåbox och jag har ont i foten. Kropparna var ömma och fötter lite demolerade. Vi valde att stanna i Estella på ett trevligt härbärge (Albergue Capuchinos) med en fin innergård. Solen lyser dessutom och det är nästan 24 grader. Så idag har vi sovit lite extra, vi har stuckit håll på blåsor på Alexanders fötter och behandlat min fot med en triggerpunktsboll samt stretchat våra ömma kroppar. Vi hittade ett postkontor och har skickat hem lite mer än 4kg av packningen till Sverige. Just i skrivande stund sitter vi i halvskuggan, dricker det lokala rödvinet och njuter av att vara stilla. Läxa: Vila då kroppen behöver.
