Dag 7 passerade vi någonting spännande. Det tyckte i alla fall Alexander. Vi gick förbi Fuente de Vino, dvs vinfontänen. Det är bokstavligen en vintapp i väggen sedan 1991. Pilgrimerna uppmuntras att föra traditionen vidare och ta sig en sipp ur fontänen innan de fortsätter sin vandring. Kändes lite udda att dricka rödvin ur en petflaska klockan 9.00 på morgonen, så vi sparade vinet till vår lunchrast den dagen;). Jag menar, vad gör man inte för traditionen? Vin och baguette, vi tar seden dit vi kommer.
Vin till alla pilgrimer 
Lycka för Alexander, vin direkt ur väggen 
Petflaska med vin fixat till lunchen 
Vinfontän
De 2 senaste dagarna gick över ett landskap som gick upp och ner med stora vinodlingar så långt som ögat kunde nå. Vackra utsikter och vackra vinrankor på raka rader. Vi vandrade genom Rioja distriktet, så det har ej varit brist på rödvin i vårat liv de senaste dagarna. Efter 3 dagar genom de böljande landskapen fyllt av vin så har landskapet börjat plana ut. Vinrankorna har bytts ut mot fält som täcket de nu mera segdragna och långsträckta kullarna. Vägarna har gått från slingrande stigar till grusvägar som bitvis ligger vid sidan om de långa och raka asfaltsvägarna som verkar gå rakt över norra Spanien. Stora lastbilar transporterar sina laster och svischar förbi oss i hög hastighet. Från en önskan om att fota vartannat steg vi tar så blir det mindre och mindre foton och mera introvert vandring. De öppna fälten gör oss till lätta offer för vinden. Återigen blir våra magiska regnponchos våra bästa vänner. Den skyddar inte bara för regn utan är även galant på att blockera vinden. Hörseln blir lite nedsatt under luvan som vi spänner åt kring ansiktet. Vandringen går sakta och säkert över till att riktas mot vår inre resa.
Rödvinslandet 
Långa rader av vinrankor 
Allt plattare landskap
Efter en, för oss, lång vandring igår på cirka 3 mil så kom vi fram till en liten by som heter Granon och har 293 invånare. Utbudet på boende var lite färre än vanligt och vi hittade vårt första härbärge där det inte kostar pengar (men vi förväntas donera en slant). Ett häftigt hus som ägdes av ett medelålders par. Kvinnan var född i Sverige men senare uppväxt i Spanien. Här visades vi upp för en smal trapp. Två våningar upp guidades vi genom olika vinklar och vrår där det stod sängar till pilgrimerna. Längst in var vårat vackra rosa rum för natten. Det kändes aningen rått och ganska kallt redan då vi landade in klockan 16. Och gissa om det var kallt på natten. Sängarna var aningens mjuka och vi låg som små bågar när vi packat in oss som kåldolmar i våra sovsäckar. Jag hade på mig alla kläder jag har med mig på denna trippen, både fleecetröja och dunjacka i sovsäcken, men ack vad jag frös. Som svensk känner jag mig väldigt bortskämd med varma hus och sköna sängar. Känslan av att människor öppnar sin hem för pilgrimerna tilltalar mig, men anar att dessa stenhus utan värme är aningens bättre under de varma sommarmånaderna än under hösten.
Albergue 
2 trappor upp 
Vårat vackra (men ack så kalla) rum
