Sista dagen i Mexico. Vi sitter och väntar på att få flyga till Costa Rica. 49 dagar har alltså passerat. Tänk att det går så fort och ändå har vi hunnit så mycket. Eller kanske snarare så lite denna gång. Yoga, meditation, tystnad. Sen en fullspäckad vecka med umgänge med de nya människorna vi har träffat under vår tid här. Mazunte är som en bubblande hippiekittel. En samling av människor som söker sin väg, alternativa vägar, liv utanför de västerländska samhällets normer med minst 8 timmars arbetsdagar och ägande av hus och bilar. Ett spännande ställe att spendera tid på under denna resa där jag och Alex är lika sökande som dem vi träffar. Att få lyssna till och ta del av de idéer som andra har. Ta in nya perspektiv i mina och Alex funderingar över livet och hur vi vill ha vårat liv. Det finns ju så oändligt många sätt att välja att leva ett liv.

Just nu har vi ett liv vi trivs med. Tid för utveckling, tid att få vara i stillhet, tid att ta in naturen, tid att diskutera högt och lågt, drömma, sola, bada, träna, yoga, meditera. Ja det är just nu ett väldigt skönt liv.

Vi har även hunnit med att besöka en kiropraktor utbildad i Mexico. Utbildningarna ser lite annorlunda ut kan jag ju snabbt konstatera. Här har de en direkt koppling och pratar om energier i kroppen, chakran och vikten av att se människan som en helhet mellan kropp, mentalt och spirituellt. Jag finner detta sätt att under behandling blanda öster- och västerländska tekniker väldigt spännande i jämförelse med utbildning i Sverige som har mer eller mindre enbart den vetenskapliga grunden. Jag passade på att ställa massor av frågor medans Alex var patienten. Så vi har fått reningar av energier, chakraöppning, bindvävsbehandling, massage och justeringar. Det var väldigt skönt (och smärtsamt) att få vara patient.

Tack Mexico för detta besök. Gissar att det inte är sista gången vi ses!